Tillsammans med Naturen växer rötterna till innovation, kollektiv prestation och omsorg.

Finns naturen? Och i så fall, vad är det?

Frågan kan låta konstig till och med svårt att förstå. Det är i alla fall en fråga som allt fler reflekterar över. Samtidigt är det en fråga som många människor aldrig ställer sig själva eftersom ordet ”natur” inte finns i deras språk: ursprungsfolk. De ifrågasätter inte existensen av en skog beroende på sitt värde för människor. Skogen är här. Människor är också här. Det går inte längre än så. Vi har utvecklats tillsammans och finns tillsammans.

Jag älskar den här teckningen från Alessandro Pignocchi: ”Mamma, vad är naturen till för? Till ingenting min älskling, precis som du.”

Genom att skapa och använda ordet ”natur” skapade vi ett avstånd, en separation mellan oss, människor, och allt annat som utvecklats på jorden: djur, mineraler, växter, mikroorganismer. Trots att de flesta av oss vet och accepterar att vi är ett djur, ett däggdjur, ställer vi oss utanför begreppet ”natur”, även omedvetet. Vi kan säga saker som: ”Jag gillar att gå i naturen” eller ”vi måste skydda naturen”. Så, vad är natur? Är det utomhus, en skog, en stadspark, en trädgård? Är jag i naturen när jag är hemma?, när jag är i en stad? Om inte var är jag? Och vem är jag då, om inte en del av allt som finns på jorden? Är jag en utomjording på jorden?

Naturen har ibland definierats som platser opåverkade av mänskligheten. I det här fallet finns verkligen inte naturen. Alla varelser har en påverkan, deras handlingar har effekt på jorden. Det är vad livet består av: samband, orsaker och effekter, kommunikation. När de går förlorade eller inte tas hänsyn om står livet på spel.

Så behöver vi ordet natur eller inte? Jag har inget svar på det. Mitt företag kallas ”Sense in Nature” faktiskt.

Jag tror att faran inte är ordet i sig, det är att använda det och glömma faktumet att vi är en del av det, glömma att när vi pratar om naturen pratar vi om oss själva; när vi pratar om människor pratar vi om naturen. Att inte känna dessa länkar eller lägga dem åt sidan i vårt liv, när vi är på jobbet, är som att bli av med en del av vår kropp, ignorera en del av oss själva och förlora oss själva.

Bild: Alessandro Pignocchi – Petit Traité d’écologie sauvage – Ed. Steinkis – ISBN : 978-2368461078
Originaltext på bilden: ”Maman, à quoi ca sert la nature? À rien mon chéri, tout comme toi.”